.
Med gråten i halsen ser jag på dig. Jag ser hur lycklig du är. Jag ser hur du blivit den personen jag alltid visste du kunde bli. Jag visste det hela tiden. Att han fanns där inom dig. Du behövde bara inse det själv. Så jag släppte taget. Jag offrade oss för att du skulle finna dig. Salta små tårar föll ner längst min kind. Jag ångrade ingenting. Jag visste att det var såhär det var menat att vara. Du där i strålkastarljusen, jag i skuggan. Vakande över dig. Du förde ner handen i din ficka och löft upp din mobil telefon. Nyfikenheten spred sig i min kropp samtidigt som en klump i magen skapades. Du log. Ett sorgsamt leende. Helt plötsligt kände jag hur mobilen i min hand vibrerade. Ett nytt sms.
"Det gör ont i mig att se dig ledsen utan att kunna vara den som torkar bort tårarna. Om du bara kunde inse att jag är mer mig med dig än jag någonsin kommer bvara med någon annan"
Detsamma verkligen!!
