.
"Hon hade haft dina ögon. Och ditt leende."
Du menar inte orden som lämnar din mun. Det är lögner du slänger ur dig för att du tycker dom passar. Du tror att dom är nödvändiga, du tror att du fyller ett syfte. Du förstår inte att hur mycket jag än läkt gör det fortfarande ont. Du kan inte tala om en dotters smaragdgröna ögon och tro att jag inte ser henne framför mig. Att jag inte ser hennes leende, hur hon står framför dig, hur du gör allt för henne. Hur hon utnyttjar den makten hon har över dig. En dotter med vårat blod inom sig. Våran dotter. Våra barn. Våran framtid. Du talar om en framtid jag drömde om så länge. Du talar om den nu, du tittar på mig, du ler. Du håller om mig, skrattar, viskar kärlek i mina öron. Det du inte ser är hur dina ord river upp min insida. Du tar mina drömmar, de vackraste drömamr jag någonsin haft och förstör dom. Slänger kring dom som om dom inte betydde någonting. Jag må inte vara kär i dig längre, det var länge sedan sist. Men jag älskar dig. Jag kommer alltid älska dig. Och det vet du. Så snälla sluta glömma bort det...
