you dont know
Jag vill säga något. Jag ser ditt namn, din bild, den lixom ligger där i hörnet och retar mig. Klicka på mig, skriv till mig, säg vad du egentligen vill säga. Svälj din stolthet och gör något som kanske får dig att vara lycklig för en gångs skull. Bilden sticker mig i ögonen. Jag sitter panikartat och försöker få den att försvinna, lättnad skapas när du loggar ut. Jag uppdaterar endå sida för att se om du är kvar. Som om jag vill att det ska svida. Som om jag vill känna paniken, som om jag vill bli retad. Vraje dag är densamma. Samma kalla kår går igenom min kropp, samma tankar flödar i mitt huvud. Samma jävla panik. Du sådde ett frö i mig som bara fortsätter växa, ett frö fullt av längtan efter något jag aldrig trodde jag saknade. Men detär en helt annan historia. En helt annan bekännelse.
