Confessions

Hon är en sjunkande båt. En naturkatastrof in the making, just waiting to happen. Man vill finnas där, man vill ta hennes hand och leda henne rätt i livet. Men man vet att om man gör det dras man med. Ner i djupet, in i stormen. Så man backar, sätter sig utom räckhåll och tittar på. Och väntar. Och hoppas. Man väntar på att någon annan ska komma och rädda henne. Och man hoppas att den personen inte dras med, ner  och in. I slutändan hoppas man bara på att personen som kommer inte är någon man bryr sig om. För hur mycket man än hoppas att den inte dras in har alla innan gjort det och alla efter kommer göra. Ett förlorat fall.