Confessions

Vi skapar möjligheter. Vi begår misstag. Vi säger nej när vi borde säga ja. Vi säger ja när vi borde säga nej. Vi skrattar som mest när vi känner att tårarna är nära och när vi är som allra lyckligast kan vi inte hindra dom från att falla. Vi älskar de människor som förtjänar det minst och hatar dom vi borde höja till skyarna. Våra liv är motsägelsefulla. Att vara lycklig idag är svårt speciellt när det är inne att vara olycklig. Vi sätter oss bakom en datorskärm och spiller våra själar. Berättar allt och lite till. Inget är längre heligt, hemligt eller privat. Allt är för alla att veta. Vi vill veta allt samtidigt som vi hånar dom som berättar för mycket.

Jag är en öppen bok för folk som känner mig. Dom vet exakt hur jag fungerar och vilka knappar dom ska trycka på. Dom vet när jag säger en sak men menar en annan och oftast också anledningen till detta. Dom vet hur dom ska få mig att skratta samtidigt som dessa människor är de som kan få mig att gråta som allra mest. Med dom har jag inget pokerfejs. Med dom är jag genomskinlig och jag har aldrig heller försökt vara något annat. För varför?Även om jag försökt har jag aldrig kunnat dölja mitt riktiga ansiklte för dom så jag har lärt mig att leva med det. Att leva med ärligheten, leva med att aldrig dölja något. Och när man vant sig vid att vara ärlig var enda dag blir det svårt när man sedan känner att ärlighet inte riktigt passar in.