Confessions

Jag var fast besluten att bygga upp en mur. Den skulle vara högre än de jag byggt tidigare, men främst tåligare. Inget skulle få den att rasa, ingen skulle kunna ta sig varken över eller igenom. Sen en varm sommardag såg ett par blåa ögon in i mina och planerna var som bortblåsta. Dagar blev till veckor och veckor till månader, jag kunde ligga stilla och kyssa dina läppar långt in på småtimmarna. Jag tror att om jag fick välja skulle jag kyssa dom för alltid. Dom och inga andra. Jag längtade efter ditt leende, bara för jag visste att det skulle få mig att le. Jag visste att du skulle göra mig lycklig. Få mig att glömma verkligheten om endast för ett par timmar. Du tog vad jag bara trodde fanns i mina drömmar och gjorde det till verklighet. Men jag var rädd och min rädsla hindra mig från att ge det du gav mig. Att vara lycklig är inget för mig.