Måndag den 5 september

Jag letade efter ett tecken. En antydan om vad vi var. Vad du ville att vi skulle vara. Och jag fick det hela besvarat lite snabbare än vad jag förväntat mig. Jag har ingen mur som ska brytas ner, jag har inga lås som ska låsas upp. Jag står här och mitt hjärta är ditt om du vill ha det. Mitt hjärta är allas, jag kan dela med mig, en liten bit åt vardera. Jag vet inte om det är kärlek, men när jag ser på dig kan jag inte sluta le. När jag tänker på dig känner jag hur fjärilarna i magen vaknar till liv. När du så öppet visade att jag var mer än det jag trodde vi var slog mitt hjärta volter och jag visste inte vad jag skulle göra, hur jag skulle reagera. Jag känner att hur rädd jag än är för vad som håller på att hända kan jag inte springa nu. Jag måste låta mig själv vara lycklig. Och med dig är jag just det. Lycklig.

Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback