Confessions

Jag satt bredvid dig, vi satt axel mot axel. Jag undrade om du lade märke till det lika mycket som jag gjorde. Om det påverkade dig lika mycket som det påverkade mig. Din telefon pep till, du kämpade upp den ur höger jeans ficka. Dom var slitna, ljusa och håliga, jag hade varit med när du köpt dom. Jag hade valt ut dom. Jag undrade om du tänkt på det när du satt på dig dom på morgonen. Du tittade på mobilen, jag försökte diskret titta på dig, du såg förvirrad ut till en början men sen spred sig ett leende över dina läppar. Jag släppte blickan och tittde åt andra hållet. Det var säkert hon, den där nya, den där blonda. Hon som inte var jag. Du lade ner mobilen utan att svara sen vände du dig om emot mig och lade din hand på mitt lår. Jag rös, vart enda hårstrå på min kropp reste sig och pulsen ökade. Jag förde min blick sakta, sakta tillbaka emot dig och dina blåa ögon. Dom penetrerade mig, såg rakt igenom mig, in i själen och helt plötsligt vart det som om jag satt där helt naken framför dig. Du log, jag log inte tillbaka och ditt leende försvann snabbt. Istället tittade du nu på mig med ledsamma ögon, du försökte lista ut vad det var jag kände. Syna min hand. Du löft din lediga hand emot mitt ansikte, hela jag skrek vänd dig bort men jag satt där som frusen. Du strök dina fingrar emot min kind, som om du torkade bort mina osynliga tårar. Osynliga tårar som snabbt vart synliga.