Confessions

Jag vet inte hur det hände. Hur jag lärde mig att förlåta allt. Hur jag lärde mig att gå vidare utan att titta tillbaka. Hur jag lärde mig älska ovillkorligt. Hur jag vart den jag är idag. Jag ser tillbaka, undrar vart jag lämnade stigen och gick dit ingen annan gått istället. När jag bestämde mig för att vara mer än vad som förväntades av mig. Vara starkare, ärligare, öppnare, i stunder väldigt mycket svagare än någonsin. Vara mer mig än mer den andra vill att jag ska vara. Jag undrar vad som fick mig att vilja vara henne och inte vara den jag var. Det är ett under. För jag må se mig själv stark men inte stark nog att göra det. Jag må se mig själv med en glöd i själen som ä'r svår att släcka, men aldrig trodde jag den skulle börja brinna och skapa kontrollerat kaos. Men det hände. Och jag är glad, även om jag inte kan lista ut hur, när, var eller varför så är jag glad. Glad att vara den jag är.