Confessions

Jag tänkte inte på det. På hur du tog dig tillbaka in. På hur mina tankar återigen vandrade mot dig. Sen en kväll låg jag stilla i min säng och mindes sist du låg bredvid. Hur du bett om att få dela täcket med mig, att få hålla om mig. Du sa att bara för att man är nära behöver man inte vara tillsammans. Jag minns att jag skrattade, jag retade dig, jag skrattade lite till och kände ingenting tillbaka. Du fick sova på din sida sängen, med ditt eget täckte och jag, jag sov själv, men bara på en lite mindre yta. Men den där kvällen då minnet kom tillbaka kunde jag inte låta bli att på något sätt önska att jag låtit dig hålla om mig. Låtit dig kyssa mina läppar. Låtit dig älska mig om endast för en stund. För hur fel det än hade varit, hade det för endast ett par timmar varit verkligare än något annat jag upplevt. Det hade fått mig att känna mer än jag kännt på mycket mycket länge. Känna mer än jag kännt sen sist jag låg i din famn. Med dina armar kring mig.